Som medlem av konventet röstade han 1793 för dödsdomen över Ludvig XVI. Han deltog redan då i arbetet på den nya civillagen (Code Civil). Efter thermidorkrisen blev han konventets talman och var justitieminister under direktoriet. Han stödde Bonaparte och blev 1799 andre konsul. År 1804 utnämndes han till kejserlig ärkekansler