Tidigt verksam som skeppsbyggnadsingenjör debuterade Jevgenij Zamjatin 1913 med en samling noveller från den ”mörka” ryska landsbygden. I 1920-talets nya sovjetryska litteratur var han en säker kritiker, hans egen stil är förtätad och byggs upp av finslipade bilder och slående metaforer. Ett urval av hans berättelser finns på svenska med titeln