Jonas Castrén var ledamot av ståndslantdagen och lantdagen 1885–1918 och var en aktiv fennoman. I samband med Bobrikovs förryskningspolitik kring sekelskiftet anslöt sig Castrén till de mest aktiva motståndskämparna och drev en samförståndslinje då det gällde den finländska språkmotsättningen: ”två språk och ett sinne”.