Under majoritetsvalens tid före 1911 års val var det vanligt att fristående kandidater utan partiförankring invaldes i riksdagen. Man talade om ”högervilde” respektive ”vänstervilde” för att markera deras politiska inriktning. Med proportionella val och partiväsendets konsolidering försvann de politiska vildarna under loppet av 1930-talet. Numera kan enstaka riksdagsledamöter uppträda som