Ajtmatovs berättelser förenade nutidsrealism med asiatisk saga och legend. Han var en effektiv kritiker av Stalintidens maktmissbruk och hävdade människans ansvar för det förgångna och framtiden i romaner som Farväl, Gulsary! (1967), Den vita ångbåten (1970), Och dagen varar längre än ett sekel (1980). I berättelsen Stupstocken