Under sin tid som professor i filosofi i Heidelberg från 1903 framstod W. som ledare för den s.k. Heidelbergskolan inom den tyska nykantianismen. W. är i övrigt framför allt känd genom den distinktion han framställde mellan de ”idiografiska” humanvetenskaperna och de ”nomotetiska” naturvetenskaperna (se nomotetisk/idiografisk). Jämför nykantianism.