barnspråk
barnspråk, benämning på människans språk under dess tillblivelse i spädbarnsåldern och senare utveckling under småbarnstiden och skolåldern fram till puberteten. Studiet av barnspråk omfattar verbal och icke-verbal kommunikation, normal och avvikande språkutveckling samt talspråk såväl som skriftspråk.
I barnets språkutveckling kan olika stadier urskiljas. Det förspråkliga stadiet karakteriseras av gester, minspel och ljud som används i ett kommunikativt samspel där efter hand den viljemässiga inriktningen
(65 av 463 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
O. Jespersen,
Børnesprog (
1923);
E. Oksaar,
Spracherwerb im Vorschulalter (
1973);
J. Piaget,
Språk och tanke hos barnet (
svensk översättning 1968);
C. & W. Stern,
Die Kindersprache (
1928);
R. Söderbergh,
Barnets tidiga språkutveckling (
2:a upplagan 1988);
R. Söderbergh,
Läsa, skriva, tala – barnet erövrar språket (
2009);
L.S. Vygotskij,
Mind in Society (
1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
barnspråk.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/barnspråk