språksociologi
språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende. Detta innefattar studium av språkets sociala funktioner som kontaktmedel, som skapare och befästare av sociala identiteter och kulturella grupperingar och av språket som föremål för sociala attityder och för sociala och politiska handlingar. Trots vissa tidigare ansatser var det först i början av 1960-talet som språksociologin framträdde som eget forsknings- och kunskapsfält. Det uppstod i skärningspunkten mellan språkvetenskap, sociologi,
(80 av 2205 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
U. Ammon m.fl. (utgivare), Sociolinguistics: An International Handbook of the Science of Language and Society 1–3 (2 upplaga 2004–06);
J.K. Chambers, P. Trudgill & N. Schilling-Estes (utgivare), The Handbook of Language Variation and Change (2002);
F. Coulmas (utgivare), The Handbook of Sociolinguistics (1997);
J. Einarsson, Språksociologi (2 upplaga 2009);
J. Lindström, Tur och ordning: Introduktion till svensk samtalsgrammatik (2008);
E. Sundgren (utgivare), Sociolingvistik (2007);
R. Wodak, B. Johnstone & P. Kerswill (utgivare), The SAGE Handbook of Sociolinguistics (2011).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
språksociologi.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/språksociologi