bostadspolitik
bostadspolitik, offentliga åtgärder med inriktning på bostadsförsörjning och boendeförhållanden. Statens och kommunens engagemang i bostadsfrågan har motiverats med boendets grundläggande betydelse för välfärden. Bostadspolitiken skiljer sig dock från andra
(29 av 207 ord)Historia
Det offentliga har sedan lång tid tillbaka indirekt styrt bostadsbyggandet genom stadsplaner, brandstadgor och lokala byggnadsordningar. Länge betraktades dock bostadsförsörjningen som en angelägenhet för privat affärsverksamhet, trots att industrialiseringen och inflyttningen till städerna under senare delen av 1800-talet medförde allvarlig bostadsnöd. De tidiga kommunala initiativ som förekom hade också karaktären av ren nödhjälp. Kring sekelskiftet 1900 ökade dock det offentliga engagemanget i bostadsfrågan med bland annat Centralförbundet för socialt arbete (CSA) som pådrivare. Statliga egnahemslån infördes 1904 i syfte att
(80 av 1021 ord)Mål och medel
Enligt regeringsformens 1 kap. 2 § ska det allmänna trygga rätten till bostad. Detta har inte tolkats som en utkrävbar rätt för den enskilde medborgaren utan som ett grundläggande mål för det allmännas strävan, ibland benämnt en ”social rättighet”.
Målen för svensk bostadspolitik formulerades på 1970-talet som att ”hela befolkningen ska beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader”. Politikens inriktning på hela bostadsmarknaden innebär bland annat att inga särskilda kategorier av bostäder reserverats
(80 av 694 ord)Partierna och bostadspolitiken
Även om den generella bostadspolitiken i huvudsak utformades av socialdemokratin mötte den inte något starkt motstånd från oppositionen – åtminstone Bondeförbundet/Centerpartiet och Folkpartiet stödde ofta regeringsförslagen. Exempelvis kunde införandet av generella subventioner 1974 beslutas i tämligen stor enighet. De
(39 av 274 ord)