djävul (av latin diaʹbolus, av grekiska diaʹbolos, egentligen ’förtalare’, ’anklagare’, av diabaʹllō ’förtala’), i kristendomen benämning på den onda makt som är Guds motståndare i världen (jämför dualism). Ordet diaʹbolos används i Septuaginta (grekisk översättning av Gamla Testamentet) för hebreiska sataʹn som betyder ’åklagare’; i några fall (Job 1–2, Sak. 3:14) anklagar denne just människor inför Gud. En enda gång (Första Krönikeboken 21:1) används ordet om en makt som anstiftar ont.

I judendomen efter babyloniska fångenskapen utvecklades tron på

(79 av 566 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Djävulen i folkloren

I alla kristna folks traditioner spelar djävulen en framträdande roll i såväl folktro som folkdiktning. Medan han i folktron och sägnerna blivit ett övernaturligt väsen, som framför allt haft en avskräckande och

(32 av 225 ord)

Medverkande

  • Carl-Martin Edsman
  • Helmer Ringgren
  • Jan-Öjvind Swahn

Litteraturanvisning

”Devils”, The Encyclopedia of Religion (1987);
J.W. Boyd, Satan and Māra (1975);
W. Liungman, Sveriges sägner i ord och bild 1 (1957);
J.B. Russel, The Devil (1977);
U. Wolf-Knuts, Människan och djävulen: En studie kring form, motiv och funktion i folklig tradition (1991).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, djävul. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/djävul