egennamn (efter latin noʹmen proʹprium ’egentligt namn’ i motsats till noʹmen appellatiʹvum ’benämning’, se appellativ), namn, ord eller ordförbindelse som betecknar en enskild individ eller ett individuellt begrepp. Som synonymer används de främmande orden proprium (latin, jämför ovan) och onym (till grekiska oʹnoma ’namn’, ’benämning’), särskilt i sammansättningar som antroponym ’personnamn’ och toponym ’ortnamn’; motsvarande adjektiv är propriell och onymisk. Som fackterm begränsas namn strikt till att avse egennamn, medan det i vanligt språk ofta används också om appellativiska benämningar,

(80 av 601 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Thorsten Andersson

Litteraturanvisning

Thorsten Andersson (utgivare), Probleme der Namenbildung. Rekonstruktion von Eigennamen und der ihnen zugrundeliegenden Appellative. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 1.–4. September 1986 ( 1988);
G. Bauer, Namenkunde des Deutschen ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, egennamn. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/egennamn