elektronik
elektroniʹk, gren av elektrotekniken som bygger på elektroners rörelse i vakuum, gas eller fasta material (som halvledare); i amerikanskt och numera också europeiskt språkbruk även innefattande användningen av elektroniska komponenter, inom exempelvis radio, television, datorteknik, kommunikation och mätteknik. Elektroniken har en central
(42 av 300 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
”Electronics”, The New Encyclopedia Britannica (1990);
S. H:son-Tideström (utgivare), ”Elektronik”, Ingenjörshandboken: Allmän Elektroteknik (3:e upplagan 1959);
G. Gilder, Microcosm, The Quantum Revolution in Economics and Technology (1989);
K. Jeppson, Halvledarteknik (1984);
E.M. Rogers & J.K. Larsen, Silicon Valley: Dröm eller mardröm? (svensk översättning 1986);
S.M. Sze, Physics of Semiconductor Devices (1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
elektronik.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/elektronik