Erik Dahlbergh

Dahlbergh (före adlandet 1660 Jönsson), Erik, född 10 oktober 1625, död 16 januari 1703, greve, militär, tecknare, arkitekt och ämbetsman. Dahlbergh hade ofrälse bakgrund och blev tidigt föräldralös. Hans uppväxtvillkor var knappa, och han fick bara en enkel utbildning. Efter att först ha gjort tjänst som skrivare deltog han under trettioåriga krigets två sista år som fortifikationsofficer. Den första hälften av 1650-talet ägnade han främst åt resor och studier.

Dahlbergh utsågs 1656 till generalkvartermästarelöjtnant vid den svenska armé som året

(80 av 657 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Gunilla Linde
  • Peter Englund

Litteraturanvisning

P. Englund, Ofredsår ( 1993);
Ernst Ericsson & E. Vennberg, Erik Dahlberg: Hans levnad och verksamhet ( 1925);
H. Lundström (utgivare), E. Dahlbergh: Dagbok ( 1913);
Börje Magnusson, Att illustrera fäderneslandet: En studie i Erik Dahlberghs verksamhet som tecknare ( 1986);
A. Stade, Erik Dahlbergh och Carl X Gustafs krigshistoria ( 1967);
C. Weibull, ”Historisk forskning och tåget över Bält”, Scandia 1953–54.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Erik Dahlbergh. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-dahlbergh