Nutida fiskar

De minsta fiskarterna blir omkring 1 cm långa; allra minst är atomstubb (upp till 10,2 mm). Sveriges minsta fiskart är simpstubb, som blir 39 mm lång. Den största nu levande fisken är valhaj, som rapporteras kunna bli upp till 18 m lång (13,7 m har uppmätts). Den största sötvattensfisken är mal (5 m), som också finns i Sverige. Den största fisken

Fiskarnas inre skelett utgörs av brosk eller ben. Det uppdelas i skallen (neurokraniet; omsluter hjärnan), gälbågsskelettet (visceralkraniet; utgörs av gälbågar och därur avledda element,

Vatten innehåller mycket små mängder löst syre, endast 1/30 av luftens syrehalt. Detta ställer krav på att det hos fiskar finns

Cirkulationen är sluten. Brosk- och benfiskar har i strupområdet ett hjärta, som består av vensäck, förmak och kammare, samt en hjärtbulb av varierande byggnad. Från hjärtat pumpas blodet via gälartärer till gälarna, varifrån andra artärer för

Flytförmågan i vatten har betydelse för fiskens möjlighet att hålla sig kvar på ett visst djup. Neutral flytförmåga innebär minsta nödvändiga energiåtgång och åstadkommes på olika sätt. Hajar saknar simblåsa och kan

Fiskar är ektoterma, dvs. de har ungefär samma temperatur som omgivningen, och är som regel anpassade för ett begränsat temperaturområde.

Hjärnan är liksom hos andra ryggradsdjur uppdelad i distinkta regioner. Lillhjärnan saknas

Fiskarna orienterar sig i huvudsak med hjälp av syn, hörsel, sidolinjesystemet, elektroreceptorer, lukt och smak.

Syn. Fiskar är genomgående närsynta. Fiskögat utmärks av att linsen inte kan ändra form och att hornhinnan är jämntjock. Linsen buktar ut genom iris, och hela ögat är vanligtvis något utstående (glosögon). Ackommodationen sker genom att linsen flyttas av muskulaturen. Fiskarnas förmåga att urskilja färger varierar med livsmiljön och är bäst utvecklad hos arter som lever i klara, grunda vatten.

Ljud fortplantas 4,8 gånger

Fiskarnas färger utgörs dels av pigmentfärger (rött, gult, brunt och svart), dels av strukturfärger. Pigmenten finns i särskilda celler, kromatoforer. Genom reglering av pigmentkornens läge i

De flesta fiskar är tvåkönade och lägger ägg (romkorn) som befruktas utanför honans kropp (ovipari). Många olika anpassningar syftar till att säkra överlevnaden hos äggen, vilkas utveckling tar från någon dag upp till ett halvår, beroende på art. Många pelagiska marina fiskar

Fiskarnas föda innefattar växter, protozoer, ryggradslösa djur och andra fiskar. Insekter är en viktig föda för vissa sötvattensfiskar. Växtätarna är relativt få och håller sig vanligtvis till fastsittande alger eller växtplankton, eftersom högre växter är mindre allmänna i vatten än på land och växter dessutom har ett lågt energivärde.

Fiskarnas hud och gälar tål inte uttorkning. Vissa arter förflyttar sig dock regelbundet på land. Sådana är t.ex. ål, som ibland

Omkring 70 % av jordens yta upptas av hav, men bara 58 % av jordens fiskarter är marina. De som lever i öppna havets ytvatten (epipelagiska fiskar) utgör drygt 1 %

De grunda kustvattnen hyser drygt 45 % av världens fiskarter. Det är i synnerhet korallreven som är artrika, särskilt med avseende på taggfeniga fiskar. Andra miljöer

De flesta fiskar företar någon form av vandring, till lekplatser eller födoområden. Pelagiska fiskar kan t.ex. följa bytesorganismernas

Sötvattensfiskarna, som utgör 41 % av världens fiskarter, är förhållandevis många med tanke på att sötvattnen utgör bara 1 % av den yta på jorden som är vatten. Merparten är ostariofyser, t.ex. karpfiskar, malar och

Den svenska sötvattensfiskfaunan omfattar 40 rena sötvattensfiskarter och ytterligare tolv arter som också förekommer i marin miljö. Under den senaste istiden var Skandinavien istäckt. Runt den smältande isen levde arktiska fiskar, t.ex. hornsimpa, rödingar och sikfiskar. När isen smält och landet höjt sig blev några sådana arter kvar, som ishavsrelikter.

• Författare:
• Sven O. Kullander
• Bo Fernholm