fortplantning, förökning, reproduktion, alstrandet av avkomma – de levande organismernas främsta kännemärke. Varje art får en större avkomma än vad som kan överleva och verkar därför att sträva mot en förökning utan gräns. Den hindras förr eller senare i detta av andra arter eller av de begränsade resurserna i omgivningen. Befolkningsutvecklingen hos vår egen art

(55 av 387 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Djur

(1 av 1 ord)

Könlös fortplantning

I djurriket förekommer flera metoder för könlös fortplantning, ofta som ett komplement till könlig fortplantning. Svampdjur kan betraktas som en cellmassa, vilken i sin könlösa fas sönderfaller i två eller flera mindre massor, fragmentering. Sötvattenssvampar bildar därutöver ett slags övervintringsknoppar, gemmulae, som består av ett antal celler omgivna av ett skal.

Hydror, havsanemoner, mossdjur och många kolonibildande

(57 av 401 ord)

Könlig fortplantning

Hos djur med könlig fortplantning kan befruktningen vara yttre eller inre. Yttre befruktning förekommer hos många vattenlevande djur, där könscellerna avges till omgivningen (vattnet) och förenar sig utanför honans kropp.

(30 av 214 ord)

Växter och svampar

(1 av 1 ord)

Könlös fortplantning

Hos flercelliga alger och lavar förekommer fragmentering , då avbrutna stycken av bålen tjänstgör som förökningskroppar (diasporer). Hos många högre växter sker en könlös (vegetativ) förökning med hjälp av förgrenade jordstammar, varifrån många nya skott kan växa upp. Sådana jordstammar kan vara tjocka, korta och kraftiga rhizom (som hos getrams, iris och vitsippa) eller tunnare, långa och revlika (som hos kirskål och kvickrot). Andra växter (t.ex. jordgubbe, revsmörblomma och smultron) kan föröka sig med ovanjordiska revor, från vilka dotterplantor växer

(80 av 560 ord)

Könlig fortplantning

Vid könlig fortplantning bildar föräldraindividerna hanliga och honliga könsceller, gameter, i särskilda organ som kallas gametangier.

Vid befruktningen smälter en honlig och en hanlig gamet samman med varandra till en så kallad zygot. Vanligen sker sammansmältning mellan gameternas plasma, plasmogami, och mellan deras kärnor, karyogami; oftast sker sammansmältningen direkt vid befruktningen, men hos högre svampar sker kärnsammansmältningen långt efter plasmasammansmältningen.

image/jpeg

fortplantning.

(63 av 425 ord)

Bakterier

Fortplantningen hos bakterier är alltid könlös. Eftersom bakterier är encelliga måste deras fortplantning innebära ett slags självkopiering, där en ny bakterie avskiljs, oftast genom en enkel celldelning. Det är då vanligen omöjligt att urskilja någon moder- respektive dottercell. Beroende på delningsplanet och hur bakterierna hänger ihop bildas enskilda bakterier eller olika typer av sammanhängande bakterier, såsom diplokocker, streptokocker, stafylokocker, kedjebildande stavar, mycel och filament.

Många bakterier har förutom den vanliga celldelningen olika

(72 av 513 ord)

Virus

Virus är helt beroende av en värdorganism för sin fortplantning. Vanligtvis invaderar ett virus en cell hos

(17 av 116 ord)

Medverkande

  • Björn Afzelius
  • Karsten Pedersen
  • Olle G. Olsson

Litteraturanvisning

G. Bell, The Masterpiece of Nature (1982);
R. Binney (utgivare), Växtvärlden: ekologi, variation, Liv och Vetande 8 (svensk översättning 1988);
J. Cohen, Reproduction (1977);
Erik Dahl, Evertebratzoologi (1972);
R. Dawkins, Den själviska genen (svensk översättning 1983);
J. Diamond, Varför är sex så roligt? (svensk översättning 1999);
L. Margulis & D. Sagan, Origins of sex: Three billion years of genetic recombination (1990);
J. Pope (utgivare), Livet: dess uppkomst och gåta, Liv och Vetande 6 (svensk översättning 1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, fortplantning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fortplantning