Geografi framträdde som universitetsämne först vid 1800-talets slut. Då sammanfördes kunskapsstoff och tankegångar som tillkommit sedan antiken och organiserats på

(20 av 140 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Antikens och medeltidens geografi

Geografins utveckling präglas dels av hur resor och mätningar vidgat horisonten (jämför forskningsresor), dels av vad som under olika perioder setts som dominerande teoretiska och praktiska frågor.

Den grekiska antikens lärde arbetade med två gåtor, nämligen jordens form och läge i universum och ekumenens (dvs. den bebodda världens) utsträckning och innehåll. På 500-talet f.Kr. anses Thales ha föreställt sig jorden som en flytande skiva. Något hundratal år senare hade man resonerat sig fram till att jorden var en sfärisk kropp.

(80 av 721 ord)

Nya tiden fram till 1800

Det var inte färderna till lands som skulle komma att revolutionera den medeltida världsbilden; landtransporterna förblev primitiva ända fram till järnvägsbyggandets tidsålder. Det avgörande var sjöfartens och navigationskonstens framsteg. Under bara ett par årtionden omkring 1500 klarlades kontinenternas ytterkonturer i grova drag (polartrakterna och Australien var dock ännu okända). Columbus, Vasco da Gama och Magalhães blev

(56 av 397 ord)

Disciplinbildningen

De växande datamängderna gav undan för undan upphov till nya teoretiska frågor. Vetenskapliga discipliner började utkristallisera sig kring de enskilda objektgrupperna. För geografins utveckling fick de frågor ett par tyska forskare ställde riktningsgivande roll: Alexander von Humboldt och Carl Ritter, båda generalister som

(43 av 301 ord)

Medverkande

  • Torsten Hägerstrand
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Geografins historiska utveckling. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/geografi/geografins-historiska-utveckling