grammatik
grammatik (grekiska grammatikēʹ (teʹchnē) ’konsten att rätt läsa och skriva’, av grammatikoʹs ’som har avseende på bokstäver, språk och liknande’, till graʹmma ’bokstav’, egentligen ’det inristade’), regler för hur ett språks ord böjs och kombineras till ordgrupper och satser. Grammatik används dels om det system av regler som språkbrukarna har tillägnat sig och som styr deras språkliga aktivitet, dels om den gren av språkvetenskapen som studerar de grammatiska reglerna i mänskliga språk, dels också om beskrivningar av enskilda språks grammatiska
(80 av 694 ord)Formlära och syntax
Olika grammatiska teorier har olika syn på de grammatiska reglernas förhållande till varandra och till andra aspekter av den mänskliga språkförmågan. Traditionell grammatik indelas vanligen i formlära (morfologi) och syntax (satslära).
Formläran behandlar i första hand sådana egenskaper hos det enskilda ordet som spelar en roll för hur ordet används som byggsten i ordgrupper och satser. Här sorteras orden på olika ordklasser efter sin betydelse, böjning och möjlighet att kombineras
(70 av 500 ord)Böjning
Böjning sker ofta genom att ett suffix läggs direkt till en ordstam eller till en ordstam som redan utvidgats med ett annat suffix: bok-en, bok-en-s; hög-st, hög-st-a; böj-de, böj-de-s. Böjning kan också ske genom att ordstammen förändras på annat sätt, t.ex. så att vokalen byts ut: man, män; spring, sprang. I
(51 av 362 ord)Formord
Formorden är ord med en funktion som erinrar om böjningens. De är ibland alternativ till böjning, som när komparation i vissa språk kan uttryckas på bägge sätten
(27 av 191 ord)Ordföljd
Grammatikens syntaktiska regler anger i vilken ordning orden placeras i ordgruppen och i vilken ordning ordgrupperna placeras i satsen. Grammatiken ger här olika spelrum i olika språk. Ofta är ordföljden mer fri i språk med rika böjningssystem än i språk
(40 av 284 ord)Grammatikens betydelsesida
Böjning, formord och ordföljd ger anvisningar om hur lyssnare och läsare ska uppfatta ordens syntaktiska relationer till varandra och därmed också hur de ska konstruera en helhetsbetydelse för satsen med utgångspunkt i de ingående lexikonordens betydelser. Försök att specifikt koppla syntaktisk struktur till betydelse har i nyare tid gjorts av t.ex. Richard Montague. Den generativa semantiken och den kognitiva grammatiken är andra grammatikteorier som velat utgå från språkets
(68 av 481 ord)Historisk och komparativ grammatik
Den deskriptiva grammatiken är i princip synkron, dvs. den beskriver det grammatiska regelverket i en någorlunda homogen språkgemenskap vid en viss tidpunkt
(22 av 157 ord)Tillämpad grammatik
När man började skriva grammatiker under antiken var grammatiken en gren av filosofin, men grammatikböckerna hade också andra, mer praktiska syften, t.ex. som läroböcker i främmande språk eller som rättesnören för språkbrukare som ville tala eller skriva korrekt. Tillämpad grammatik är numera av olika slag:
a) Kontrastiv grammatik skrivs för att underlätta inlärningen av
(54 av 384 ord)Grammatikundervisning i skolan
Redan i antikens talarskolor förekom undervisning i grammatik vid sidan av logik och (viktigast) retorik. Också medeltidens skolor, som i Sverige och Europa i allt väsentligt drevs av kyrkan, var framför allt språkskolor, där den latinska grammatiken lärdes ut (särskilt med Donatus lärobok om latinets böjningslära). De tre konsterna grammatik, retorik och logik utgjorde trivium, de
(56 av 396 ord)