Böjning och ordbildning

Ett indoeuropeiskt ord kunde bestå av enbart rot med böjningsändelse(r) eller av rot, suffix och ändelse(r). Många suffix har avljudsvarianter, till exempel -ter, -tor, -tr. Vid nominalböjningen liksom vid verbböjningen spelade accentförflyttningar med avljud i rot, suffix och ändelse stor roll och följde i atematiska paradigm (som saknar suffixet -e-/-o- , den så kallade temavokalen) flera olika mönster. Vid tematisk böjning (med detta suffix) stod accenten stilla på en och samma stavelse, och avljudet spelade då inte samma roll.

De

• Författare:
• Folke Josephson