Språkstruktur och interna släktskapsförhållanden
Vad som framför allt har rekonstruerats utöver ljudsystemet är ett mycket rikt formsystem för substantiv och adjektiv (med flera deklinationer) och verb (med många tempus, modus, aktionsarter med mera) samt ett mycket komplicerat pronominalsystem. Detta rekonstruerade indoeuropeiska formsystem är i stort sett det som finns i grekiskan och de indoiranska språken. Det utforskades i huvudsak under 1800-talet. Det har konstaterats att de keltiska språkens interna struktur också motsvarar detta system. Genom detta har ett tidigare antaget speciellt italo-keltiskt samband, som
(80 av 627 ord)Ljudsystemet
Det rekonstruerade indoeuropeiska ljudsystemet innehåller vokalerna ă, ā, ĕ, ē, ŏ, ō, ĭ, ī, ŭ och ū (båge anger kort vokal, streck lång vokal) samt halvvokalerna y [j] och w. Det finns fallande diftonger (det första ljudet har den högsta tonen) med kort första vokal: ei, oi, ai, eu, ou och au, och även sådana med lång första vokal.
Konsonanterna rekonstrueras som ett system med tonlösa, tonande och tonande
(69 av 486 ord)Böjning och ordbildning
Ett indoeuropeiskt ord kunde bestå av enbart rot med böjningsändelse(r) eller av rot, suffix och ändelse(r). Många suffix har avljudsvarianter, till exempel -ter, -tor, -tr. Vid nominalböjningen liksom vid verbböjningen spelade accentförflyttningar med avljud i rot, suffix och ändelse stor roll och följde i atematiska paradigm (som saknar suffixet -e-/-o- , den så kallade temavokalen) flera olika mönster. Vid tematisk böjning (med detta suffix) stod accenten stilla på en och samma stavelse, och avljudet spelade då inte samma roll.
De
(80 av 661 ord)Ordförrådet
Det fundamentala gemensamma ordförrådet kan till stora delar rekonstrueras på basis av de ärvda orden i olika
(17 av 120 ord)