infarkt (nylatin infaʹrctus, ytterst bildning till latin infaʹrcio ’stoppa till’, ’stoppa full’), vävnadsdöd i ett organ eller i ett väl avgränsat område därav, t.ex. hjärta, hjärna, njurar eller lungor, beroende på bristfällig eller helt avbruten syretillförsel. I regel orsakas en infarkt av en plötslig reduktion av det arteriella blodflödet,

(49 av 345 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Nils Jonsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, infarkt. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/infarkt