inkvisition
inkvisition (latin inquisiʹtio, av inquiʹro ’(under)söka’, ’(ut)forska’, ’fråga efter’, ’söka bevis’), inkvisitionen, en speciellt upprättad kyrklig domstol, som alltsedan 1200-talets början med ensamrätt hade uppdraget att tillrättaföra alla dem som otvetydigt handlade och trodde i strid med kyrkans lära. Inkvisitionens viktigaste mål blev de medeltida kättarsekterna som albigenser, valdenser och katarer, och verksamheten bedrevs främst där dessa sekter var talrika och utbredda, dvs. i en sammanhängande region kring Alperna och Pyrenéerna från norra Italien över Schweiz, Savojen, de södra delarna
(80 av 605 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Gustav Henningsen m.fl. (utgivare), The Inquisition in Early Modern Europe (1986);
H.C. Lea, A History of the Inquisition in the Middle Ages 1–3 (1888; kap. 7–14 nyutg. 1963);
H.C. Lea, A History of the Inquisition of Spain 1–4 (1906–07; nytryck 1988)
W. Monter, Frontiers of Heresy (1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
inkvisition.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/inkvisition