inkvisition (latin inquisiʹtio, av inquiʹro ’(under)söka’, ’(ut)forska’, ’fråga efter’, ’söka bevis’), inkvisitionen, en speciellt upprättad kyrklig domstol, som alltsedan 1200-talets början med ensamrätt hade uppdraget att tillrättaföra alla dem som otvetydigt handlade och trodde i strid med kyrkans lära. Inkvisitionens viktigaste mål blev de medeltida kättarsekterna som albigenser, valdenser och katarer, och verksamheten bedrevs främst där dessa sekter var talrika och utbredda, dvs. i en sammanhängande region kring Alperna och Pyrenéerna från norra Italien över Schweiz, Savojen, de södra delarna

(80 av 605 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bengt Ankarloo

Litteraturanvisning

Gustav Henningsen m.fl. (utgivare), The Inquisition in Early Modern Europe (1986);
H.C. Lea, A History of the Inquisition in the Middle Ages 1–3 (1888; kap. 7–14 nyutg. 1963);
H.C. Lea, A History of the Inquisition of Spain 1–4 (1906–07; nytryck 1988)
W. Monter, Frontiers of Heresy (1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, inkvisition. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/inkvisition