Även om de flesta strukturbestämningar görs med röntgendiffraktion används väsentligen de metoder som beskrivs nedan också för neutrondiffraktion. En representativ enkristall ur det material som skall undersökas monteras på en diffraktometer (bild 1) eller i en specialbyggd kamera, t.ex. Weissenberg-kamera (bild 2). Med undantag för Laue-metoden används monokromatisk röntgenstrålning. Röntgenkällan kan vara ett slutet röntgenrör eller en s.k. roterande anod. Vanligen används Kα-strålningen från koppar- eller molybdenanod. Våglängderna är 1,54 respektive 0,71 Å, som är av samma storleksordning som de

(80 av 602 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Experimentella metoder. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kristallografi/experimentella-metoder