Kristendomen präglades från början av den judiska miljö där den framträdde.

(11 av 74 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Den tidiga kyrkan

Urförsamlingen i Jerusalem bestod av såväl arameisk- som grekisktalande judar. De grekisktalande skall tidigt ha fått ett centrum i det syriska Antiochia. Här började de kalla sig kristna (christianoi) och upptog också icke-judar i gemenskapen. Kristendomen fick snart en grekisk språkdräkt; hela Nya testamentet är skrivet på grekiska.

Också Paulus mission riktade sig till icke-judar, ”hedningar”. Vid apostlamötet i Jerusalem år 49 accepterade urförsamlingen under ledning av Jakob, ”Herrens broder”, att hedningar skulle kunna upptas utan att omskäras och utan

(80 av 601 ord)

Medeltiden

I öst fanns en stark kejsarmakt och en decentraliserad kyrka; i väst rådde (efter det västromerska rikets undergång 476) politiskt kaos, medan kyrkan samlades kring påven i Rom. Denna strukturskillnad bidrog till att öst- och västkyrkan gick skilda vägar. Den västliga teologin fick sin särskilda prägel när Augustinus blev ledande teolog.

400-talets teologiska strider (koncentrerade kring kyrkomötena i Efesos

(59 av 421 ord)

Nya tiden

Medeltidens slut markerades av flera dramatiska händelser. Konstantinopels fall och turkarnas erövring av hela Balkanhalvön innebar att östkyrkan till stor del hamnade under islamiskt styre. Metropoliten av Moskva framträdde nu som Konstantinopels arvtagare och antog 1589 titeln patriark. Vasco da Gama och Columbus öppnade vägarna inte bara för europeisk kolonisation utan också för kristen mission.

I Europa innebar reformationen dramatiska förändringar i den kristna kyrkans förhållanden. Vad som från början var tänkt som en inomkyrklig reformrörelse ledde till djupgående splittring,

(80 av 720 ord)

Medverkande

  • Per Beskow
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kristendom/historia