Medeltiden
I öst fanns en stark kejsarmakt och en decentraliserad kyrka; i väst rådde (efter det västromerska rikets undergång 476) politiskt kaos, medan kyrkan samlades kring påven i Rom. Denna strukturskillnad bidrog till att öst- och västkyrkan gick skilda vägar. Den västliga teologin fick sin särskilda prägel när Augustinus blev ledande
Information om artikeln
Medverkande
Per Beskow
Källangivelse