romer [ro:ʹ-] (av sanskrit dôm ’man’ eller ’människa’), samlande benämning på folkgrupper med historiska kopplingar till språkgruppen romani chib och som identifierar sig med det romska kulturarvet. Europarådet använder sig av en vidare definition som innefattar även vissa icke-romska grupper som exempelvis travellers, jenischfolket, domari och lomari, eftersom dessa anses ha vissa drag gemensamma med romska grupper samt har erfarenhet av antiziganistisk förföljelse och diskriminering (se antiziganism). Antalet romer i Europa uppskattas

(72 av 509 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Ursprung och tidigmodern historia

Redan i slutet av 1700-talet kunde språkforskare visa att romani chib är ett indoeuropeiskt språk besläktat med sanskrit och därmed har indiskt ursprung. Europeiska antropologer tog tidigt till sig språkforskarnas slutsatser och tolkade dem som att romer var en främmande, indisk folkgrupp. Idéer om kulturers oföränderlighet (kulturell konstans) och nedärvda sociala egenskaper uppstod på 1800-talet och ledde till synen på romer som en asocial och lägre stående folkgrupp; synsättet förklarades med ett påstått men inte bevisat släktskap

(77 av 550 ord)

Romernas senmoderna europeiska historia

I takt med att nationalism och rasbiologi fick allt större inflytande under 1800-talet blev situationen för romer i Europa gradvis värre. Romerna kan betraktas som nationalismens stora förlorare eftersom de aldrig har gjort anspråk på ett eget hemland och ofta uteslutits ur nationella projekt eller rentav utsetts till syndabockar. Antiziganismens praktiska konsekvenser var antingen tvångsassimilering eller eliminering i form av landsförvisning, sterilisering eller folkmord.

Ett kortvarigt historiskt undantag från förföljelserna

(70 av 499 ord)

Efterkrigstiden i Europa

En stor del av den romska populationen mördades under nazismen, och de överlevande betraktades i regel som statslösa. Det skulle dröja till 1980-talet innan någon form av kompensation tillföll romska offer för nazisternas förföljelse. I Östeuropa påbörjades program för att assimilera romer in i det socialistiska projektet, något som genomfördes utan hänsyn till det lidande romer fått utstå; romsk kultur betraktades i regel som ett hinder för assimilering. I Tjeckoslovakien genomfördes tvångssteriliseringar av romska kvinnor. Undantaget bland de kommunistiska staterna

(80 av 794 ord)

Kultur

Det är svårt att tala om en generell romsk kultur, bortsett från de olika romska gruppernas respektive kopplingar till språkgruppen romani chib. Romer med rötter i Turkiet eller på Balkanhalvön är som regel kulturellt muslimska,

(35 av 243 ord)

Romer och resande i Sverige

I Stockholms stads tänkebok noterades 29 september 1512 ankomsten av ”tatrar” härstammande från ”Lilla Egyptens land”, vilket har tolkats som att det handlade om romer. I noteringen nämns omkring 30 familjer som anfördes av en ”herr Anthonius, en greve med sin grevinna”. Man uppfattade dem som förnämt folk, och de fick till att börja med ett gott mottagande.

Gustav Vasa betraktade dock de främmande nykomlingarna som spioner som skulle fördrivas

(70 av 495 ord)

Romernas moderna historia i Sverige

Antiziganismen skärptes under 1920-talet, då rasbiologin slog igenom i Sverige. Den numerärt större gruppen romer specificerades nu som ”tattare”, vilket i stort sett kan förstås som resande. Dessa skulle assimileras, bland annat genom tvångsomhändertagande av barn. Vad gällde ”zigenare” (det vill säga gruppen som i dag benämns svenska romer) fanns en politisk ambition att genom närings- och lägerslagningsförbud göra tillvaron så outhärdlig för dem att de självmant lämnade landet. Den påtvingat kringflackande tillvaron syftade också delvis till att motverka den ”rasblandning” mellan ”zigenare” och svenskar

(85 av 1163 ord)

Medverkande

  • Irka Cederberg
  • Jan Selling

Litteraturanvisning

Romers rätt – en strategi för romer i Sverige, SOU 2010:55;
B. Andersson, Snarsmon: Resandebyn där vägar möts (2008);
H. Caldaras, I betraktarens ögon (2015, original 2005);
I. Cederberg & M. Fogelberg (utgivare), Ja Devlesa! Gå med Gud!: Om romerna och Svenska kyrkan (2000);
W. Guy (utgivare), Between Past and Future: The Roma of Central and Eastern Europe (2001);
E. Hackl, Farväl, Sidonie: En berättelse (svensk översättning 1990);
I. Hacock, Danger! Educated Gypsy: Selected Essays (2010);
I. Hancock, The Pariah Syndrome: An Account of Gypsy Slavery and Persecution (1988);
B. Hazell, Resandefolket: Från tattare till traveller (2011, original 2002);
A. Hellman och B.I. Lundqvist (redaktör), Dinglarens väg – Vorsnos drom: De ofrivilligt åsidosatta (2015);
B. Kalander, Min mor fånge Z.-4517 (1996);
G. A. Lindholm, Vägarnas folk: De resande och deras livsvärld (1995);
G. Lundgren (utgivare), Bi kheresko bi limoresko – Utan hus utan grav: Romska sånger och dikter (2002);
G. Lundgren, S. Taikon och A. Eriksson, Sofia Z-4515 (2006);
N. Montesino Parra, Zigenarfrågan: Intervention och romantik (2002);
P. Pulma (redaktör), De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet (2015);
J. Selling, Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar (2013);
J. Selling med efterord av H. Caldaras och S. Post, Frigörelsen: Romers och resandes emancipation i Sverige och andra länder (2020);
K. Taikon, Zigenare är vi (1967);
J. Takman, The Gypsies in Sweden: A Socio-Medical Study (1976);
B. Åkerfeldt, Buron kallar oss Tattare (2008).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, romer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romer