Dramat utvecklades på medeltiden ur den kyrkliga liturgin: gudstjänsten kunde illustreras med små scener framförda på latin. Härifrån togs steget till pjäser på engelska med motiv ur Bibeln eller helgonlegenderna och uppförda i det fria, bl.a. på rörliga vagnar. Ofta stod skråna bakom denna verksamhet vid särskilda helger. Från t.ex. Chester och York känner man sviter av skådespel av skiftande slag (se mirakelspel och mysteriespel). Karakteristiskt är att de bibliska motiven blandades med burleska scener med anspelningar på samtida förhållanden.

(80 av 813 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

1900- och 2000-talen

Den ledande brittiska dramatikern i början av förra seklet var George Bernard Shaw, som dominerade Londonscenerna med sina diskussionspjäser, där en spirituell dialog i Wildes efterföljd kombinerades med en samhällskritik inspirerad av Ibsens pjäser. Sociala problem stod också i centrum i t.ex. Galsworthys mer traditionella dramatik. Den skotskfödde J.M. Barrie vann popularitet med ”Peter Pan” (1904) och ett par spirituella komedier. Sekelskiftet innebar också en radikal pånyttfödelse av det irländska dramat; se Irland (Drama och teater).

T.S. Eliot bidrog till

(80 av 852 ord)

Medverkande

  • Erik Frykman
  • Per Arne Tjäder
  • Sven Bäckman
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Drama och teater. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/storbritannien/drama-och-teater