Tysk–romerska rikets nedgång och fall (1648–1806)

Riket och kejsarmakten blev ännu mer än förr tomma former utan reellt politiskt innehåll, även om kejsarkronan var eftertraktad på grund av den prestige den gav. Kejsarna togs bortsett från åren 1742–45 genomgående från det habsburgska huset. Deras inflytande som kejsare var begränsat; sin verkliga makt grundade de på de reella resurser de kunde uppbåda som furstar i sina arvländer och som kungar i Böhmen och

• Författare:
• Lars-Arne Norborg