absolutio ab instantia
absoluʹtio ab instaʹntia (latin), absoluʹtio staʹntibus reʹbus, absoluʹtio staʹntibus reʹbus proʹut stant, en processrättslig term som innebar ett frikännande tills vidare på grund av bristande bevis.
Denna vann spridning i och med införandet, såväl på kontinenten som i Sverige, av den s.k. legala bevisteorins principer. Man sköt avgörandet av målet på framtiden för att, om nya bevis skulle framkomma, åter ta upp målet till prövning.
Information om artikeln
Källangivelse
Nationalencyklopedin, absolutio ab instantia. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/absolutio-ab-instantia (hämtad 2025-03-27), NE Nationalencyklopedin AB