accent
accent [aksɛʹnt] (latin acceʹntus ’ton’, ’tonläge’, ’betoning’, av ad ’till’ och caʹntus ’sång’, ytterst av caʹno ’tona’, ’sjunga’), betoning, framhävande av en viss ljudgrupp genom tonhöjd, längd och/eller ljudstyrka (intensitet).
Förhållandet mellan dessa kan vara olika i olika språk. Med satsaccent menas att ett visst ord är särskilt betonat i satsen. S.k. tonala ordaccenter är i svenskan akut accent och grav accent (accent 1 och accent 2), t.ex. stegen (av steg) och stegen (av stege). I svenska ord är
Information om artikeln
Källangivelse