accentuerande vers
accentueʹrande vers är uppbyggd av omväxlande betonade (accentuerade, tryckstarka) och obetonade (trycksvaga) stavelser.
Accentprincipen är grundläggande för verskonsten i germanska språk sedan 1600-talet. Den klassiska grekiska och latinska diktningen byggde däremot på växlingen mellan långa och korta stavelser. När klassiska versmått började användas i Mellaneuropa, fick därför orden ”lång” och ”kort” ändrad innebörd. Lång stavelse fick motsvara tryckstark (arsis), kort stavelse trycksvag (thesis).
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.