accentuerande vers
accentueʹrande vers är uppbyggd av omväxlande betonade (accentuerade, tryckstarka) och obetonade (trycksvaga) stavelser.
Accentprincipen är grundläggande för verskonsten i germanska språk sedan 1600-talet. Den klassiska grekiska och latinska diktningen byggde däremot på växlingen mellan långa och korta stavelser. När klassiska versmått började användas i Mellaneuropa, fick därför orden ”lång” och ”kort” ändrad innebörd. Lång stavelse fick motsvara tryckstark (arsis), kort stavelse trycksvag (thesis).
Information om artikeln
Källangivelse