I skönlitteraturen är skilda former av allusion ett vanligt grepp. Av vår tids ledande poeter har inte minst T.S. Eliot odlat allusionen, bl.a. för att därmed knyta banden fastare med gångna tiders diktning och markera sin förankring i en tradition. Varje text absorberar och transformerar en mängd andra texter, och