L. etablerade sig tidigt som operatonsättare (han skrev ca 30 operor), där han stilistiskt ligger mellan venetiansk och neapolitansk operatradition. Från 1719 ägnade sig L. nästan helt åt kyrkomusiken. Han uppvisade i denna ett kontrapunktiskt mästerskap med tydlig influens av 1500-talets polyfona textur kombinerat med en expressiv kromatik.