Adamovs dramatik präglades till en början av en djup personlig kris och av inspiration från Strindbergs drömspelsteknik. Han tog även starkt intryck av det surrealistiska avantgardet. Människans ensamhet och existentiella ångest, bristen på kommunikation och språkets sönderfall gestaltade han som mardrömsupplevelser, t.ex. i L’Invasion (1950). Adamov härledde upplevelsen av