Strindberg, Johan August, född 22 januari 1849, död 14 maj 1912, författare och konstnär. August Strindberg avbröt påbörjade studier i Uppsala utan examen och levde en ekonomiskt osäker tillvaro som journalist tills han 1874 fick anställning som e.o. amanuens på Kungliga biblioteket och därmed social trygghet. Han gifte sig 1877 med Siri Wrangel, född von Essen (se Siri von Essen).

Strindberg skrev 1872 sitt första mästerverk, dramat Mäster Olof (tryckt 1881). Efter att ha läst Goethes drama Götz von Berlichingen

(80 av 1292 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Strindberg som bildkonstnär

Strindberg ägnade sig åt bildskapande under avgränsade perioder. Sin första oljemålning gjorde han 1872 (den är nu försvunnen), och året efter målade han en rad landskapsbilder från Kymmendö och Sandhamn. Redan i dessa målningar utnyttjade Strindberg

(36 av 254 ord)

Medverkande

  • Hans Johansson
  • Harry Järv

Litteraturanvisning

Strindbergiana, årsbok utgiven av Strindbergssällskapet (1985–);
Karin Aspenberg, Strindbergs värld: En tematisk författarskapsläsning (2012);
E. Balzamo, Skrifdon och papper, brefkort, frimärken: Fyra essäer om Strindberg (2012);
U. Boëthius, Strindberg och kvinnofrågan till och med Giftas I (1969);
Stefan Bohman m.fl., Vänner och fiender: Människor runt Strindberg (2016);
G. Brandell, Strindberg: Ett författarliv 1–4 (1983–89);
Anna CavallinHushållspolitik: Konsumtion, kön och uppfostran i August Strindbergs Giftas (2017);
K. Dahlbäck, Ändå tycks allt vara osagt (1994);
L. Dahlbäck, Strindbergs Hemsöborna (1974);
S.-G. Edqvist, Samhällets fiende: En studie i Strindbergs anarkism till och med Tjänstekvinnans son (1961);
L. Einhorn (utgivare), Om Strindberg (2010);
D. Feuk, August Strindberg: Paradisbilder – infernomåleri (1991);
Martin Hellström (utgivare), Tron är mitt lokalbatteri: Religion och religiositet i August Strindbergs liv och verk (2012);
O. Holmgren, Strindbergs mansdrama i tre läsakter: Från Fadren Till Damaskus längs Stora landsvägen (2006);
Henrik Jonsson, Strindberg och skräcken: Skräckmotiv och identitetstematik i Strindbergs författarskap (2009);
K.-Å. Kärnell, Strindbergs bildspråk (1962);
O. Lagercrantz, August Strindberg (1979);
M. Lamm, August Strindberg (2:a upplagan 1948);
Inger Littberger Caisou-Rousseau, Över alla gränser: Manlighet och kristen (o)tro hos Almqvist, Strindberg och Lagerlöf (2012);
A.-S. Lönngren, Att röra en värld: En queerteoretisk analys av erotiska trianglar i sex verk av August Strindberg (2007);
Björn Meidal, Från profet till folktribun: Strindberg och Strindbergsfejden 1910–12 (1982);
Björn Meidal & Bengt Wanselius, Strindbergs världar (2012);
Jan Myrdal, Johan August Strindberg (2000);
G. Ollén, Strindbergs dramatik (ny utgåva 1982);
A. Ollfors, August Strindberg och den grekisk-romerska antiken (2008);
Ulf Olsson, Levande död: Studier i Strindbergs prosa (1996);
Ulf Olsson, Jag blir galen: Strindberg, vansinnet och vetenskapen (2002);
S.M. Petri, ”Blås upp vind och gunga bölja-”: August Strindbergs sagospel Lycko-Pers resa, Himmelrikets nycklar, Abu Casems tofflor (2003);
A. Regnell, Att se stjärnor på ljusa dagen: Förvandling och försoning i August Strindbergs En blå bok (2009);
T.M. Schmidt (utgivare), Strindbergs måleri (1972);
C.R. Smedmark, Mäster Olof och Röda rummet (1952);
Conny Svensson, Strindberg om världshistorien (2000);
Göran Söderström, Strindberg och bildkonsten (1972);
Göran Söderström, Strindberg: Ett liv (2013);
E. Törnqvist, Strindberg som TV-dramatiker (2004);
B. Westin, Strindberg, sagan och skriften (1998).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, August Strindberg. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/august-strindberg