Bengt Jahnsson debuterade 1955 med diktsamlingen Dikter till Wäxiö och novellsamlingen Sagor om hovet, i vilka han visade prov på 1950-talets dragning till pastisch. Han utvecklades mot ett rikare och mognare språk i samlingar som Döden växer som ett barn (1960) och Dikter för sig själva (1979),