Metoden vidareutvecklades under 1700-talet och början av 1800-talet av svenska bergsmän som Sven Rinman, Anton von Swab och A.F. Cronstedt samt kemisterna Torbern Bergman, J.G. Gahn och Berzelius. Det vid analysmetoden använda blåsröret är ett med munstycke försett, rätvinkligt avböjt rör, helst av platina, vars andra ände är utdragen till