borgare
borgare (fornsvenska borghare, troligen av medellågtyska borgere ’stadsbo’, en bildning till borg, alltså ursprungligen: ’borginvånare’), ursprungligen invånare i en stad, senare person tillhörig en särskild klass i samhället. Med de medeltida städernas uppblomstring i Europa kom städernas invånare – borgarna – att utgöra en från det övriga samhället ekonomiskt och juridiskt avgränsad grupp. Tidigt kom endast en mindre del av stadsinvånarna att räknas till borgarna, borgerskapet.
I Sverige kom borgerskapet främst att omfatta köpmän och hantverkare och därjämte en del
(80 av 680 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (1924);
E. Hobsbawm, Imperiernas tidsålder (svensk översättning 1989);
U. Westerlund, Borgarsamhällets upplösning och självstyrelsens utveckling i Nyköping 1810–1880 (1973);
R. Williams, Keywords (1976).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
borgare.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/borgare