borgare (fornsvenska borghare, troligen av medellågtyska borgere ’stadsbo’, en bildning till borg, alltså ursprungligen: ’borginvånare’), ursprungligen invånare i en stad, senare person tillhörig en särskild klass i samhället. Med de medeltida städernas uppblomstring i Europa kom städernas invånare – borgarna – att utgöra en från det övriga samhället ekonomiskt och juridiskt avgränsad grupp. Tidigt kom endast en mindre del av stadsinvånarna att räknas till borgarna, borgerskapet.

I Sverige kom borgerskapet främst att omfatta köpmän och hantverkare och därjämte en del

(80 av 680 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Lars Edgren

Litteraturanvisning

N. Herlitz, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet (1924);
E. Hobsbawm, Imperiernas tidsålder (svensk översättning 1989);
U. Westerlund, Borgarsamhällets upplösning och självstyrelsens utveckling i Nyköping 1810–1880 (1973);
R. Williams, Keywords (1976).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, borgare. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/borgare