Brutus
Bruʹtus (Lucius Junius Brutus), enligt traditionen död 509 f.Kr., i antikens romerska historieskrivning mannen bakom monarkins fall och republikens grundande i Rom samt en av dess två första konsuler.
Brutus ska ha varit systerson till den siste kungen, Tarquinius Superbus och sägs ha undkommit dennes förföljelser genom att spela efterbliven; därav tillnamnet Brutus, ’den enfaldige’. Brutus ställde sig, berättas det, i spetsen för det uppror som utbröt efter Lucretias självmord. Kungen drevs i landsflykt, och den förhatliga monarkin ersattes
Information om artikeln
Källangivelse