deism
deism (franska déisme, av latin deʹus ’gud’), dels beteckning för en viss form av gudstro (att Gud uppfattas som avlägsen från världen och inte ingriper i det historiska skeendet, jämför Gud), dels en bestämd teologisk och religionsfilosofisk riktning som hade sin höjdpunkt under 1700-talet i Storbritannien.
Det gemensamma för de teologer och filosofer som där kallades deister är försöket att förena tro och vetande genom att reducera den gudomliga uppenbarelsens betydelse i teologin. Deisterna menade att det väsentliga i religionen är de religiösa insikter som människan själv kan komma fram till genom att använda sitt förnuft.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Anders Jeffner
Källangivelse