dispositiv
dispositiʹv (medeltidslatin dispositiʹvus, av latin dispoʹno ’uppställa’, ’ordna’), term inom juridiken med flera betydelser, bl.a. att en rättsregel kan sättas ur kraft genom avtal.
Den vanligaste i modernt svenskt språkbruk uttrycker enskilda parters frihet att själva ”disponera över” sin rättsliga situation. Att en rättsregel, t.ex. inom avtals- eller köprätten, är dispositiv innebär att den, till skillnad från s.k. tvingande rättsregler, kan åsidosättas genom en uttrycklig eller tyst överenskommelse mellan de berörda parterna.
Information om artikeln
Källangivelse