Skinnet dras för hand fram och åter mot bygelns konkava, kantförsedda sida. Malungsskinnarna kallar den skinnarring eller bråkring. Bevarade dragvidjor är mestadels av järn, de omtalas i litteraturen på 1500-talet, men även sådana av vidjor, trä eller renhorn har använts i lappmarken ännu i sen tid.