dubbelbrytning
dubbelbrytning, optiskt fenomen hos bl.a. vissa (anisotropa) kristaller.
Det upptäcktes 1669 i kalkspat (CaCO3) av Rasmus Bartholin. Dubbelbrytning innebär att en ljusstråle som passerar genom materialet delas upp i två strålar med olika brytningsförhållanden och polarisation. Den ena strålen (den ordinära) fortplantas med samma hastighet i alla riktningar och lyder den vanliga brytningslagen, Snells lag.
Information om artikeln
Medverkande
Bengt Nordén, Olof Beckman
Källangivelse