icke-linjär optik
icke-linjär optik, del av den moderna optiken karakteriserad av att intensiteten av de observerade optiska fenomenen inte är proportionell mot den hos de ingående ljusstrålarna.
Proportionalitet råder i den klassiska, linjära stråloptiken och fysikaliska optiken som beskriver ljusutbredning, interferensfenomen m.m. Iakttagelse av olinjära fenomen fordrar mycket hög ljusintensitet, och först efter introduktion av lasern kunde icke-linjär optik demonstreras (P.A. Franken, 1961). Ett exempel på denna är optisk frekvensfördubbling, där ett kristalliniskt material bestrålat med frekvensen
Information om artikeln
Medverkande
Sune Svanberg
Källangivelse