Rodhe var professor i praktisk teologi i Uppsala 1912–19 och i Lund 1919–25, domprost i Lund 1923–25 och biskop där 1925–48. Som vetenskapsman var han historiskt inriktad med en omfattande produktion dels inom liturgiken, dels om 1800-talets och det tidiga 1900-talets svenska kyrkohistoria. Som kyrkoledare överbryggade Rodhe motsättningar och främjade