Efter studier för Max Born i Göttingen 1926–28 var H. verksam i Oslo, Göttingen och Bergen; från 1937 var han professor i Oslo. Sina mest betydelsefulla insatser har H. gjort inom den kvantmekaniska teorin för energitillstånden hos två- och flerelektronatomer, hos den negativa vätejonen samt för tvåatomiga molekyler. Han skrev