El
El [e:l] (ugaritiska ’il, feniciska ’l, hebreiska ’ēl och ’ælo-ah med pluralis ’ælōhīm) användes bland västsemitiska folk i forntiden som allmänt ord för ”gud” men också som benämning på den högste guden (jämför arabiska Allah).
Enligt texter från Ugarit (nuvarande Ras Shamra, Syrien) stod El i spetsen för en gudaförsamling som bestod av ”gudasönerna” alternativt ”Els söner”. El sades trona ”vid flodernas källa”, dvs. i den paradisiska världens centrum. Han var den högste härskaren, vars storhet, vishet och ålder framhölls. Han bar epitetet ”tjuren” och
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan Bergman
Källangivelse
Nationalencyklopedin, El. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/el (hämtad 2025-03-31), NE Nationalencyklopedin AB