Elisabeth Vigée-Lebrun var en framgångsrik porträttmålare som skickligt förenade representation med intimisering. Åren 1779–90 var hon hovmålare hos drottning Marie-Antoinette, och under revolutionsåren fortsatte hon sin karriär vid skilda europeiska hov, bland annat det ryska. År 1809 bosatte Vigée-Lebrun sig åter i Frankrike. Hennes memoarer utkom 1835–37 (svensk upplaga 1906).