Efter studier i Nice och Paris kring 1930 slog Émile Gilioli sig definitivt ned i Paris 1945, där han kom med i kretsen kring Galerie Denise René. Med utgångspunkt i bland annat Constantin Brâncușis skulptur utvecklade han ett balanserat asymmetriskt och dynamiskt formspråk av stor renhet, där formerna bryts rytmiskt