Emmanuel Geibel betraktades under andra hälften av 1800-talet som en av de mest betydande tyska lyrikerna. Med sina klassicistiskt formsköna dikter med romantiska inslag, till exempel i samlingarna Gedichte (’Dikter’, 1840), Zeitstimmen (’Röster i tiden’, 1841), Juniuslieder (’Juniussånger’, 1848) och Heroldsrufe (’Häroldsrop’, 1871) speglade Geibel en nationellt konservativ