epos
eʹpos (latin, av grekiska eʹpos 'ord', i pluralis (eʹpē) använt om episka dikter), den viktigaste kategorin i bunden form inom den äldre berättarkonsten, företrädd på flertalet håll där ett litteraturspråk utvecklats. Kännetecknande för eposet – utom den versifierade högstilen – är att handlingen tilldrar sig i en förgången tid, på vördnadsvärd distans från lyssnarnas/läsarnas samtid. Eposets gestalter är större, starkare och tapprare än sena tiders, deras företag har mäktigare dimensioner. I centrum står en hjälte eller en krets
(78 av 701 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
C.M. Bowra, Heroic Poetry (1952);
H.M. Chadwick, The Heroic Age (1974);
E.W. Hopkins, The Great Epic of India (1901);
C.S. Lewis, The Allegory of Love (1958);
R.S. Loomis (utgivare), Arthurian Literature in the Middle Ages (1959);
J.B. Pritchard (utgivare), The Ancient Near East (1958);
W. Schadewaldt, Von Homers Welt und Werk (1965);
J. de Vries, Heldenlied und Heldensage (engelsk översättning 1963).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
epos.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/epos